Hjälp! Konstiga tecken i min blogg

Hej alla bloggare och läsare av min blogg! God fortsättning, (om ni har firat jul och den har varit god … ) Jo, det är så att jag har fått ett problem på halsen som har med data att göra:

Jag gjorde nyss en uppgradering av WordPress till version 2.3.1 (den senaste), och allt verkar ha gått bra, förutom att det nu finns en massa konstiga tecken istället för å, ä och ö i såväl mina inlägg som i menyerna (länkarna). Finns det någon bland er som läser min blogg, som vet hur man ska åtgärda detta? Har ställt in såväl blogg som webbläsare på kodning i UTF 8 unicode, som det bör vara, om jag förstått det rätt. Jag förberedde uppgraderingen precis som man ska göra, avaktiverade alla plugin, tog bort widgets och bytte till grundtemat, ändå gick det galet. Har någon av er råkat ut för detta? Är tacksam för tips om hur jag ska gå tillväga. I värsta fall får jag väl importera en XML-fil med alla inlägg, kommentarer osv, som jag lyckligtvis var förutseende nog att exportera innan jag tog itu med uppgraderingen. Har kollat min databas och den var OK, inga meddelanden i felloggen heller, så det kanske är ett skitenkelt problem att lösa, men man blir nervös ändå.

Andra bloggar om: , , ,

Lika pinsam Leijonborg som naiv Persson

Ska spionskandalen som mörkades i ett halvår dra med sig hela Folkpartiet, eller åtminstone dess ledning?  Pinsamt värre var det att se och höra Lars Leijonborg, när han igår försökte bagatellisera dataintrånget i Socialdemokraternas intranät, genom att försöka få oss väljare att tro att de uppgifter man kommit över sedan i mars, inte på något sätt har påverkat deras egen valrörelse och valstrategi.
 
Om partisekreteraren Johan Jakobsson har känt till att en medarbetare i LUF, Per Jodenius haft tillgång till inloggningsuppgifterna ända sedan 15 mars, och dessutom har bett honom offentliggöra detta, varför följde han inte upp att så verkligen skedde, och på rätt sätt?
 
Ännu pinsammare blir det hela, när man idag får läsa att Folkpartiet, som predikar mycket om lag och ordning, har gjort intrång i SAP: s databas i samband med EU-valet -99. Man har vanan inne, liksom.
 
Folkpartiets nya tuffa linje (uppgörelse med snällismen), som går ut på hårdare tag mot fusket, snabb reaktion från samhällets sida gentemot lagöverträdare, skärpta straff, och att ställa större krav på alla, såväl vuxna som skolbarn (och då främst på dem som är mest utsatta), slår tillbaka som en bumerang. Nu lär de själva få smaka på sin nya hårda linje. Dubbelmoralen är skrämmande: En måttstock för folkpartister, en helt annan måttstock för alla andra. Det är också sorgligt att man har så svag tilltro till sin egen förmåga att vinna ett val, att man måste göra intrång hos sina motståndare, stjäla idéer och därigenom sabotera deras valrörelse. Vissa saker har blivit alltmer uppenbara genom det som inträffat, nämligen att:
 
De som ständigt predikar vikten av laglydnad, tuffare tag gentemot fuskare och skärpta straff vid lagöverträdelser (inklusive mer tvångsvård av psyksjuka), inte nödvändigtvis är bättre på att följa lagen än oss andra, utan i vissa fall rentav sämre. Vi inser också lätt att lagöverträdare finns i alla politiska partier, utan undantag. Varför skulle det inte göra det?
 
Hursomhelst späder det inträffade på politikerföraktet; viktiga valfrågor kommer i skymundan, vilket kan resultera i lågt valdeltagande. Valrörelsen har dock varit lika solkig som visionslös, dataintrånget förutan, även om den nu har nått sitt absoluta lågvattenmärke. Men inget ont utan att det för något gott med sig: Det ensidiga tjatet om jobbskapande åtgärder har kommit av sig något, kanske till förmån för lite eftertanke. Kan man i alla fall hoppas.
 
Göran Persson å sin sida, är minst lika naiv som Leijonborg är pinsam, när han säger: ”Problemet ligger ju hos den som försöker tränga sig in.” Tillbakalutat dryg som vanligt, värjer han sig.
 
Jag menar: Kan man bara ignorera allt vad datasäkerhet heter, och skjuta över hela ansvaret på den som inte kan låta bli att begå dataintrång? Inte lämnar väl Göran Persson eller hans partikamrater ytterdörren olåst när de går hemifrån, och skakar av sig allt eget ansvar vid ett eventuellt inbrott?
 
Nej, det gör ingen förnuftig människa. Inte heller skapar man ett användar-ID och ett lösenord, som är exakt lika. Allra minst använder man sitt eget förnamn, vare sig som användar-ID eller lösenord, om man har ett uns av säkerhetstänkande. Lösenord bör bestå av både bokstäver (gemener och versaler blandat) och siffror, och vara minst 8 tecken långa. Ord som går att finna i lexikon bör helst inte ingå.
 
Jag är själv ingen dataexpert, men nog fattar jag att man inte skickar känslig information, som t.ex. lösenord, över en okrypterad förbindelse och utan att vara skyddad av en omsorgsfullt konfigurerad brandvägg, något som tydligen enligt senaste uppgifter, har skett vid detta dataintrång. Datatrafiken har förmodligen avlyssnats, vilket inte lär vara svårt om man har ett trådlöst nätverkskort. Man måste veta vad man gör vid datorn, precis som när man kör bil.
 
Till sist: Vi behöver nya partier med visioner om framtiden, som sträcker sig längre än över kommande mandatperiod. (Därmed inte sagt att nya partier skulle vara bättre eller sämre i moraliskt hänseende.)
 
Pingat på intressant.se
 
Andra bloggar om: , , , , ,


 

Dödfödd fildelningslag?

 

Visst måste man värna upphovsrätten, så att musiker, filmskapare m.fl. får betalt för sitt arbete, annars kommer förmodligen kulturen att utarmas med tiden, och det vill ingen. Å andra sidan kan man fråga sig varför man skall kunna låna böcker och Music-cd (som lätt kan kopieras) gratis på biblioteken, medan det skall vara olagligt att sprida musik fritt över Internet, genom s.k. fildelning. Varför skall viss kultur vara gratis, men inte annan?

 

(Helt gratis är i och för sig ingetdera, eftersom vi indirekt betalar via skattsedeln.)

 

Båda sidor har rätt, var och en på sitt sätt, även om teknikutvecklingen tenderar att ge den sistnämnda sidan mest rätt i slutändan:

 

Både de som vill värna upphovsrätten, och som anser att man måste se till att upphovsrättslagstiftningen efterlevs, genom att jaga och lagföra dem som olagligt sprider copyrightskyddat material över Internet, och Internetgenerationen, som dels tycker att kultur skall vara fri och lättillgänglig, som dels anser (på goda grunder) att den tekniska utvecklingen har rusat ifrån lagstiftningen och gjort den omöjlig att efterleva, i praktiken.

 

Kan man göra någonting åt den olagliga fildelningen, är en fråga som man bör ställa sig, alldeles oavsett vad man tycker om immaterialrätten. Alltfler partier verkar nu ta avstånd från den nuvarande fildelningslagen som förbjuder nerladdning av copyrightskyddad musik, film m.m., eftersom den uppenbart är ett slag i luften.

 

Det är lustigt att se hur ängsligt våra politiker sneglar på varandra i denna fråga, hur man backar och hur olika utspel görs. Fildelarna har uppenbart väldigt stor makt, som de förstår att utnyttja alldeles utmärkt. Och snart är det val … Skall fildelning bli den avgörande valfrågan, så att andra viktigare frågor hamnar i skuggan? Låt oss se till att det inte blir så.

 

Varför stifta lagar som de flesta ignorerar, som i praktiken är dödfödda, eftersom de inte går att efterleva?

 

På 70-talet, då jag var tonåring, kopierades musik från skiva till kassett. Inte hade man råd att köpa dyra skivor. Detta var visserligen kopiering och spridning av upphovsrättsskyddad musik i ytterst liten skala, jämfört med nu, men lik förbannat lika olaglig som dagens fildelning. Lagen efterlevdes inte då, efterlevs inte nu, och kommer inte att efterlevas i framtiden, var så säker. Viss lagstiftning är som gjord för att kringgås med teknikens hjälp. Fildelningslagen är ett bra exempel på sådan.

 

Skall man verkligen avsätta omfattande polisiära och rättsliga resurser för att jaga och lagföra ungdomar som ägnar sig åt illegal nedladdning av musik, film och dataspel, när utvecklingen inte går att stoppa, när verkligheten har sprungit ifrån lagstiftningen och fildelningen kommer att fortsätta, legalt eller illegalt, vare sig vi gillar det eller inte?

 

Skall polisens redan ansträngda resurser satsas på utredning av illegal nedladdning, när det finns annan grov kriminalitet på Internet, som är så oerhört mycket allvarligare, som exempelvis barnpornografi, förutom våldsbrott i samhället, där utredningar idag måste läggas ner, eftersom de utredningsresurser som polisen har till sitt förfogande, inte räcker på långa vägar? Jag tycker inte det. Man måste prioritera rätt, så att resurser som behövs för att bekämpa grov brottslighet, inte äts upp av annat mindre allvarligt och mindre farligt.

 

Samhälleliga resurser är ändliga, såväl polisiära, som juridiska. Det handlar om att prioritera: Vilka brott utgör det största hotet mot samhället och den enskilde? Ja, inte fan kan det vara fildelning, utan annat som t.ex. terrorism och trafficking. Ska man hålla på och jaga fildelare, kommer det att äta resurser, som måste tas från annat.

 

Dessutom kan skärpt lagstiftning och jakt på fildelare, driva på utvecklingen mot ett alldeles anonymt Internet, ett Darknet, där varje användare kommer att kunna sopa igen spåren efter sig. Detta är redan på gång, och man vågar inte tänka tanken på vad som kommer att hända med den riktigt grova och avskyvärda kriminaliteten på nätet, som redan idag är svår att bekämpa. Man kommer att kunna skriva, ladda ner och ladda upp precis vad som helst. (I och för sig vore ett darknet bra för dem som lever i diktaturer, och som riskerar hårda straff för sina åsikter, men fördelarna måste vägas mot nackdelarna. I princip bör man stå för det man skriver, men det är lätt att hålla sig med principer, om man som jag åtnjuter yttrandefrihet.) Nåväl, detta rymmer i sig en komplexitet. Och:

 

Om jag inte missminner mig så finns det redan fildelningsprogram, som möjliggör helt anonym nedladdning, där den enskilde fildelaren inte går att spåra. Eller har jag fel?

 

Vad bör man då göra för att musiker och andra skall få betalt för sitt arbete? Såvitt jag förstår finns det bara en framkomlig och hållbar väg att gå, nämligen att lägga en avgift på bredbandsabonnemanget eller Internetuppkopplingen, som sedan fördelas på något sätt, svårt att säga hur, till upphovsmännen. Går inte detta att organisera, får man nog inse att loppet är kört, till förmån för den illegala nedladdningen. The Pirate Bay har helt riktigt öppnat igen och fungerar, konstaterade jag igår, när jag kollade. Man trotsar lagen och fildelar, vad vi andra än tycker om upphovsrätt kontra rätten till fri kultur.