Ända sedan jag gick på gymnasiets naturvetenskapliga linje, ungefär från mitten av höstterminen årskurs 2 1977, har jag lidit av mer eller mindre svår sömnlöshet, alldeles oavsett livsstil, beteende, sovvanor, fysisk aktivitet/inaktivitet, kostvanor, bra eller dåligt självförtroende/självkänsla, fysiskt och psykiskt hälsotillstånd, tankemönster osv. Det spelar alltså ingen som helst roll om jag beter mig efter regelboken för god sömnhygien, eller inte. Fast det är klart, skulle jag mot bättre vetande få för mig att vända på dygnet, börja sova en eller flera timmar mitt på dagen, vilket jag aldrig någonsin har gjort eller kunnat, sitta stilla för jämnan, äta helt fel och på vansinniga tider, samt hälla i mig stora mängder kaffe eller annat stimulerande på kvällen, skulle jag givetvis få ännu svårare att somna (och sova).
Men detta så självklara har jag vetat långt innan den tidpunkt, då jag drabbades, därför beter jag mig aldrig så. Tvärtom är jag ytterst noggrann med att bete mig rätt, att iaktta god sömnhygien. Jag dricker så gott som aldrig kaffe efter klockan 12 på dagen, aldrig te efter klockan 2 på eftermiddagen, röker inte, dricker sällan alkohol (aldrig på kvällen), motionerar regelbundet med promenader, cykelturer och styrketräning, sover på regelbundna tider (stiger upp på morgonen och lägger mig på kvällen), varvar ner innan läggdags, tar aldrig med mig jobb eller bekymmer i sängen, mår i grunden relativt bra psykiskt och har aldrig haft några egentliga psykiska problem, varken som barn eller som vuxen. Ändå har jag grava mer eller mindre funktionsnedsättande sömnproblem sedan 29 år tillbaka. Hur kan nu det komma sig, kanske ni undrar? Att en människa som är såväl psykiskt som fysiskt frisk och stark sedan födseln, och som lever enligt regelboken för god sömn, kan lida av sömnlöshet, och inte få bukt med det?
Läs nästa inlägg Komplexa rötter så får Ni se hur komplexa rötter en sömnrubbning kan ha. God sömnhygien väger lätt som en fjäder där.
Man kan inte ge rådet till en sömnlös: Ta och hugg ved en hel dag, så blir du tillräckligt trött för att kunna somna! Effekten kan bli den rakt motsatta, eftersom hårt arbete höjer aktivitetsnivån i såväl kropp som psyke, vilket tillsammans med tröttheten dessutom höjer stressnivån, vilken redan före vedhuggningen, är kraftigt förhöjd på grund av sömnbristen.
För oss kroniskt mer eller mindre sömnlösa gäller en helt annan lagbundenhet, än för dem som har en regelbundet god och avstressande sömn, nämligen den rakt motsatta. För varje sömnlös natt som går, får man allt svårare för att somna, eftersom sömnbrist får kroppen att börja producera stresshormon, något som jag själv har fått erfara, och vetat sedan mycket länge (Det känner man ju!) men som ingen med god sömn har velat tro på.
Gästbok/Feedback RSS Feed
