Gårdagens partiledardebatt var lika trist och förutsägbar som vanligt. Göran Persson berömde sig själv och sin regering, självgod som han är. Han talade om alla kurvor som pekar uppåt, om överskottet i statsfinanserna, om alla nya jobb som skapats och som kommer att skapas, om han får sitta kvar, om god ekonomisk tillväxt osv.
Medan de borgerliga framhöll att (s) och dess stödpartier (v) och (mp) inte för någon jobbskapande politik, att mer än en miljon i arbetsför ålder inte går till jobbet varenda dag, att regeringen har gjort avsteg från arbetslinjen, att det inte lönar sig att arbeta osv.
Allt detta har vi hört till leda, hur många gånger som helst. Inget nytänkande från någon sida inför valet, bara gammal skåpmat, som vanligt. Att nya tider ställer oss inför nya problemställningar, som kräver nya lösningar, ett radikalt nytänkande på alla plan, tycks inte falla någon enda partiledare/språkrör in. I inlägg som följer tänker jag ta itu med var och en av er, ur ett systemkritiskt grodperspektiv naturligtvis.
Gästbok/Feedback RSS Feed
