En viktig, för att inte säga avgörande faktor, i begreppet utmattningssyndrom är sömnbrist. Ju bättre man tål sömnbrist och den skadliga stress som varje sömnlös individ ständigt lever under, desto längre tid tar det att insjukna, och desto djupare blir förslitningen i nervsystemet och organismen som helhet. Ju längre tid det tar att “gå in i väggen”, desto längre tid tar det att bli helt återställd och fullt arbetsför. Själv var jag så stark att jag “tålde” extrem sömnlöshet och stress i sex år, innan de första påtagliga symptomen på utmattningsdepression kom. Innan dess ignorerades min ständiga sömnlöshet och med åren tilltagande mental trötthet och förslitning totalt av läkare, och sjukskrivning kunde inte komma ifråga, ens en kort tid. Vårt system som sorterar människor i två fack: FRISKA och ARBETSFÖRA eller SJUKA (i sjukdom, godkänd av försäkringskassan), och som ignorerar gråzoner där lagstadgad trygghet aldrig har existerat, har i decennier misshandlat, misshandlar alltjämt, och kommer helt uppenbart att fortsätta misshandla, klämma och helt mala sönder de individer som utan egen förskyllan har råkat hamna i kroniska, eller långvariga medicinska GRÅZONER. Att neka människor med begynnande tecken på stressrelaterad eller annan ohälsa, en time out för självläkning och återhämtning, för att förhindra ett framtida insjuknande, är ett synnerligen dåligt och korkat sätt att få bukt med ohälsotalen. En kortsiktig metod som kommer att straffa sig rejält.
Gästbok/Feedback RSS Feed
