Gud så skönt jag har sovit i natt, jämfört med de två föregående nätterna som var katastrofalt dåliga ur återhämtningssynpunkt. Den här veckan har jag haft två nätter med normal sömn, och dem är jag tacksam för, de är guld värda, så idag ska jag inte klaga över nuet, och i morgon kommer budgetpropositionen att presenteras; förhoppningsvis kan där finnas något guldkorn för den grupp utanförskapare som jag ingår i. Hoppet är som bekant det sista som överger människan, och jag är inte den som ger upp, förrän loppet är helt kört, och det är det inte förrän man står med ena foten i graven. Men jag kommer att skriva något inlägg om det förflutna, som kan upplevas som negativt och tungt, senare idag, antingen före eller efter det höstbad som jag tänker ta i närmaste sjö. Ja, ni läser rätt, jag är en höst- och vårbadare. För en vecka sedan tog jag ett bad i sköna 13,5 grader, och cyklade sedan 5 km hem uppför rejäla backar, … får se hur skönt det är idag.

Har inte varit förkyld på flera år. Har nog mina kalla utomhusbad att tacka för det. Var går då smärtgränsen, undrar ni säkert … Tja, ungefär vid 10 grader, … då värker det faktiskt i vaderna, …