Har naturen gjort mig sömnlös, för att jag skall nedbringas till proportioner, som omgivningen kan uthärda?

En synnerligen tänkvärd och träffande replik, som jag en gång för rätt länge sedan hörde i en film, och som etsade sig in i minnet, eftersom den stämmer så väl in på människor som jag känner eller har mött, och som i mer eller mindre grad lider av sömnlöshet. Karaktären i filmen var en stark och ytterst begåvad människa, en sådan människa som många retar sig på, som många känner sig underlägsna inför, en människa som sticker ut från mängden, och som många är avundsjuka på.

Sömnlöshet har ingenting med svaghet att göra. Sömnlöshet kan lika gärna bottna i positiva och starka personliga egenskaper, som i mindre starka och dåliga sådana. I själva verket kan sömnlöshet ha lika många olika orsaker, ofta kontextuella, som det finns drabbade individer. Det är min djupaste övertygelse, sprungen dels ur min egen snart trettioåriga erfarenhet, dels ur min fars och andra drabbades.

Tyvärr står väsentliga delar av livet och faller med förmågan att återhämta sig genom sömnen, på tid och längd, vare sig man är stark eller svag, frisk eller sjuk, ytterst begåvad eller svagbegåvad, eller medel, lagom eller … vad man nu anser att man är.