Fokuserar på systemfelen som deformerar och krymper människan och livsrummet => För villkorslös basinkomst

Faktaresistens förekommer även i etablerad media, såsom public service

Det pratas mycket om att desinformation såsom falska nyheter, faktafel och historierevisionism sprids via alternativa media, och att följden av detta kan bli en alltmer utbredd faktaresistens bland befolkningen. Är Sveriges Radio ofelbart här? Knappast.

Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus, brukar man säga. Låt oss ta en titt på Sveriges Radio som är public service, och ett av deras program som de allra flesta har stort förtroende för, nämligen Nyhetsmorgon i P1. Även jag har relativt stort förtroende för detta program, men det är i avtagande, och jag är sedan länge mycket trött på att gång på gång bli serverad grova faktafel och rena historieförfalskningar. För att ta några häpnadsväckande exempel:

Man beskriver ständigt nationalsocialismen som en högerextrem ideologi

Varje gång man hör nationalsocialismen (nazismen) föras på tal, benämns denna ideologi alltid som en högerextrem ideologi. Man talar om NMR (Nordiska motståndsrörelsen) som en högerextrem rörelse, vilket är helt fel. Jag har läst deras partiprogram, och insett att de i många frågor tvärtom står till vänster. Det gäller deras vision om folkgemenskap som går ut på att man ska bry sig om och ta hand om varandra, samt att de vill ha starka sociala trygghetssystem som fångar upp dem som helt eller delvis saknar arbetsförmåga. Denna vision är så långt ifrån extremhöger som man kan komma. Det enda som kan uppfattas som långt till höger på den politiska skalan, är möjligen deras syn på migration och invandring, att de är motståndare till mångkulturalism, invandring från utomeuropeiska länder, uppblandning av olika folkslag och raser. Deras mål är ett etniskt homogent Norden. Det är dock ytterst tveksamt om en sådan uppfattning kan kategoriseras som högerextrem.

Inom NMR kallar man sig socialister. De är dock noga med att understryka att de inte är marxister. De tror inte på klasskamp som en metod för att förändra samhället i önskad riktning, utan på idèn om folkgemenskap, där alla samhällsklasser förenas i en kamp för hela folkets bästa. Alla medborgare, oavsett klasstillhörighet, ska dra åt samma håll, i en ambition att skapa ett gott samhälle för alla medborgare. Det är en annan typ av vänster helt enkelt.

Nationalsocialismen skär igenom nästan alla ideologier, från höger till vänster. Den går helt enkelt inte att placera på den gängse politiska skalan 'höger - vänster'. Nationalsocialismen har en annan dimension. Om jag har förstått NMR rätt, så anser de själva, att nationalsocialismen har plockat ut de bästa bitarna ur (nästan) varje ideologi.

Nordkorea är bra att ha i åtanke, när man diskuterar högerextremism i samband med nationalism, så att man inte gång på gång gör misstaget att koppla samman motstånd mot mångkulturalism och kamp för ett etniskt homogent samhälle med högerextrema politiska uppfattningar. Det är viktigt att hålla isär nationalsocialism och fascism. Det är två helt olika ideologier. Det är fascismen som är högerextrem, inte nationalsocialismen. Det är bland fascister som föraktet för den svage finns, inte bland nationalsocialister. Nordkorea är ett intressant exempel på hur man kan koka ihop marxistisk socialism, konfucianism och nationalism till en mycket speciell ideologisk soppa:

Nordkoreas regim är raka motsatsen till högerextrem. Det nordkoreanska samhället är socialistiskt, nationalistiskt och etniskt homogent. Man måste vara etnisk korean för att kunna bli nordkoreansk medborgare. Den nordkoreanska regimen kan sägas stå långt till vänster, men är likväl angelägen om att Nordkorea skall förbli ett etniskt homogent samhälle. En vision om ett etniskt homogent samhälle kan placeras var som helst på den ideologiska skalan, från höger till vänster. Nordkoreas vision om ett socialistiskt och etniskt homogent samhälle står utan tvekan långt till vänster på den politiska skalan. Det är nationell socialism, dock inte nationalsocialism.

Ett exempel på historieförfalskning: Ortodoxa kyrkans ställning i Sovjetunionen

För ett tag sedan hörde jag en utrikeskorrespondent haspla ur sig ett häpnadsväckande påstående. Om jag inte missminner mig var det i programmet Människor och Tro, där en diskussion om de nationella, traditionstyngda och bokstavstrogna ortodoxa kyrkorna fördes. Den ryska ortodoxa kyrkan, som anses vara den mest bokstavstrogna och traditionstyngda kyrkan, bland de ortodoxa kyrkorna, fördes på tal, och då kom detta påstående, ungefärligt citerat:

Under den sovjetiska tiden var den ortodoxa kyrkan förbjuden.

Jag som har studerat såväl ryska språket, rysk kulturhistoria, rysk idèhistoria, samt ekonomi och samhällsliv i Sovjetunionen, höll på att sätta kaffet i vrångstrupen. Här blev jag serverad en ren historieförfalskning i ett väletablerat program med hög trovärdighetsfaktor, i Sveriges Radio kanal P1, till råga på allt. Faktaresistens i Public Service!

Den ortodoxa kyrkan har aldrig någonsin varit förbjuden i Sovjetunionen, inte ens under Stalins tid! Det är förvisso sant att många kyrkor stängdes, och byggdes om till restauranger, lagerlokaler eller annan verksamhet. Men en del kyrkor förblev öppna för religiös verksamhet. Det var tillåtet att hålla gudstjänster, och att gå i kyrkan. Det var däremot inte tillåtet för kyrkan att undervisa barn och ungdomar i kristendom, att hålla söndagsskola för barn eller bibelstudier för ungdomar. Religiös propaganda var förbjuden. Religiösa samfund var tvungna att ansöka om tillstånd att få verka. Den ortodoxa kyrkans verksamhet var kraftigt kringskuren, men förbjuden var den inte. Den avkrävdes dock full lojalitet mot regimen och systemet, men sådan har den ortodoxa kyrkans situation varit i alla tider sedan kristendomen infördes i Ryssland år 988. Den ortodoxa kyrkan var även tvungen att samarbeta med KGB (säkerhetstjänsten). Det är viktigt att förstå det symbiotiska förhållandet mellan kyrkan och den värdsliga makten, såväl i Tsarryssland som i Sovjetunionen. Den ryska ortodoxa kyrkan har aldrig varit självständig i förhållande till den värdsliga makten, eller varit någon maktfaktor i samhället.

Var det kommunismen som föll, eller var det någonting annat?

Jag vet inte hur många gånger jag har hört det, men jag vet att jag har stört mig på det, varje gång jag har hört det, eftersom det är så grovt felaktigt. Uttryck som: 'När kommunismen föll... ' och 'Efter kommunismens fall... ' har upprepats flitigt i allehanda media, alltsedan realsocialismens fall i det forna östblocket. Utan någon som helst eftertanke upprepar man ovannämnda uttryck. Vad lägger man in i ordet kommunism? Om man med kommunism menar ett komplett samhällssystem, så kan man lätt konstatera att något sådant hann man aldrig med att förverkliga någonstans. Några kommunistiska samhällssystem har vi ännu inte sett. Att ledarna kallar sig kommunister, att ett land styrs av ett kommunistiskt parti, att ett samhälle har en politisk överbyggnad som är kommunistisk, betyder inte att samhällssystemet i sin helhet är kommunistiskt. Det man hade uppnått var någon slags socialism, som urartat efterhand. Jag tänker här inte gå in på möjliga orsaker till att systemet urartade. Det får bli i ett annat inlägg. Reellt existerande socialistiska samhällssystem brukar bland forskare gå under benämningen realsocialism. Det var alltså realsocialismen som föll inom det forna östblocket, inte kommunismen. Någonting som aldrig har funnits, kan inte falla.

Om man med kommunism avser en vision om ett klasslöst, penninglöst samhälle, där staten som instrument för förtryck har vittrat bort, så är den visionen alltjämt levande, även i ett land som Ryssland. I den betydelsen har kommunismen inte fallit, och kommer förmodligen inte att falla inom överskådlig tid. Visioner överlever felaktigt etiketterade system.

Om man med kommunism avser en global rörelse, bestående av kommunistpartier och individer som kallar sig kommunister i olika länder, så finns den rörelsen kvar. I den betydelsen har kommunismen inte fallit. Rörelser överlever felaktigt etiketterade system. I dagens Ryssland finns sannolikt fler övertygade kommunister, än vad som fanns i Sovjetunionen, där många kallade sig kommunister för att underlätta klättrandet på karriärstegar, men egentligen var någonting helt annat. När ledarna sviker sina ideal, töms visionen successivt på innehåll. Men visioner och rörelser reser sig och får nytt liv efterhand, när en viss tid har förflutit, och människor har fått perspektiv på det som har varit.

Hur förhöll det sig egentligen? Föll, kollapsade eller upplöstes Sovjetunionen?

Att inte kunna historia är som att vara utan minne, sa en historielärare på gymnasiet. Är journalister överlag slarviga eller har de dåligt minne när det kommer till historiska händelser? Uttryck som 'När Sovjetunionen föll... ' och 'Efter Sovjetunionens fall... ' hör man ofta komma ur journalisters munnar. Uttryck som 'kollaps' förekommer också. Men var det så det gick till? Nej, det är helt fel. Sovjetunionen föll inte. Det var ingen kollaps. Sovjetunionen upplöstes. Det som hände var följande: Boris Jeltsin och några av hans närmaste män ur politbyrån hade samlats för att diskutera Sovjetunionens framtid. Efter några glas vodka bestämde de sig för att upplösa Sovjetunionen.

Somliga kan invända att det är petitesser. Sovjetunionen skulle ha kollapsat ändå. Det är mycket möjligt, men jag anser att man ska benämna en företeelse med dess rätta namn. En kollaps är en kollaps. Ett fall är ett fall. En upplösning är en upplösning. Jeltsin och hans kumpaner beslöt sig för att Sovjetunionen skulle upplösas, när de var på fyllan. Man bör läsa och lyssna kritiskt, oavsett vilka media man konsumerar, oavsett om man läser en väl etablerad dagstidning som DN, eller besöker en alternativ nyhetsportal som Nordfront, oavsett om man lyssnar på P1 Nyhetsmorgon, eller någon mindre känd kanal. Alla har en agenda, ofta en dold sådan. Helt oberoende media finns inte. Helt objektiv nyhetsförmedling finns inte. Helt objektiv, ovinklad beskrivning av historiska händelser existerar inte. Allt är vinklat, mer eller mindre. Det finns en osäkerhet i allt. Att tänka självständigt och kritiskt är ett bra vaccin mot hjärntvätt. Man blir mindre lättlurad då. Man blir mer på sin vakt.

Slutligen bör man ha i åtanke, att det är segrarna som skriver historien. Man kan inte vara helt säker på att de skriver den rätt.

Inlägget är skrivet av Mona Nilsson och publicerat under kategorin Media och Censur 34 28

Uppdaterat

Taggar: media, desinformation, faktafel, historieförfalskning, faktaresistens, nyhetsmorgon, sr, p1, nazism, högerextremism, sovjetunionen, ortodoxin, kommunism, nmr

Antal unika visningar: 183

Lämna en kommentar